- Båtakåsen – (förmodligen förr kallad ”Bådan”). Ett grunt stenrev som sträcker sig ca fyrahundra meter ut från den västra udden mot Falkenberg, och ger lä innanför i vattnet som följakteligen kallas Båtakåsahålan. Strax innanför mitten av revets längd ligger en ensam sten som är över vattenytan alltid förutom vid högvatten – Revstenen. Man ska inte låta sig luras av denna som ett rundningsmärke – det är fortfarande mycket grunt långt utanför den stenen, men det finns en något lite djupare ränna just vid stenen.
Norr om Båtakåsahålan sträcker sig ett annat stenrev, fast kortare, ut från land, ungefär i höjd med ”Den gamla boen”. Detta är synligt vid lågvatten, då tångruskorna flyter på ytan.
I mitten av 1800-talet letade Sveriges regering efter goda platser att bygga hamn på. Det saknades i stort sett helt goda hamnar på den öppna kusten från norra Halland ned till Öresund. En av de platser man fann intressanta var Båtakåsen, och det finns en ritning på en hamn, förhoppningsvis bevarad på Riksarkivet (en kopia tycks ha försvunnit någonstans på bygden).
Planen var att bygga på de befintliga reven och använda sten från berget ovanför (”Tunet”), med ett ritat djup i bassängen på 12 fot (3,6 m). Det hade varit en enkel sak, men dåvarande markägaren och tillika riksdagsmannen Bengt i Broen (vid Suseåns krökning i Heberg), motsatte sig detta med hänsyn till sin tångtäkt. Istället byggdes hamnarna i Glommen, Galtabäck och Träslövsläge, dit sten fick köras långa sträckor.
Om hamnen blivit verklighet i Båtakåsen, hade Grimsholmen idag sett ut som Glommen eller Träslövsläge – en samtidigt kittlande och skrämmande tanke. Men en sak är helt klar: en sådan hamn hade gjort livet avsevärt enklare för de få strävande fiskare som kämpat mot väder och naturkrafter genom åren på Grimsholmen.