- En liten hamn med vågbrytare och sandstoppare som inramar tre “kåsor” (båtplatser avgränsade med låga stenmurar). Namnet är förmodligen feltranskriberat från dialektalt uttal, och borde skrivas ”Bådakåsen”. Båtakåsen är en sorts tautologi, eftersom ”kåsa” betyder båtplats. Kustlinjen är full av rester efter sådana kåsor, och namnet ”Båtakåsen” saknar då substans. Troligare syftar namnet på ”bådan”, d.v.s. det grunda revet som sträcker sig ut från udden upp i nordväst mot Falkenberg, vilket ger platsen bättre lä än andra kåsor på kusten. Namnet Båtakåsen har dock etablerats och vunnit hävd.
I strandlinjen öster om hamnen syns tydliga rester av flera kåsor som inte längre är I bruk. De gav inte skydd mot stormar, utan vid oväder drogs båtarna upp på land på träslanor som lagts ut över stenarna. Hamnen i sig, om än inte i nuvarande skick, är antagligen så gammal som från dansktiden (före freden I Roskilde 1658).
Den sydvästra kåsan är större än de andra två. Någon gång i början av 1900-talet (antagligen på 20- eller 30-talet) tog Karl och Albin Isakson bort den mur som tidigare delade kåsan i två, gjorde kåsan större och bättrade samtidigt på vågbrytare med de överblivna stenarna. Här hade Karl en båt med inombordare som han byggt själv 1937, anpassad efter den grunda hamnen.
På 1950-talet bättrade Karl Isakson på vågbrytaren ytterligare. Han spräckte ett antal stora stenar och lade dem med flatsidan uppåt, och gjorde det på så vis enklare att komma ut på vågbrytaren. Arbetet gjordes för hand, med gamla metoder. Stenarna spräcktes för hand och släpades och lyftes med taljor och en hemmagjord kran. Detta arbete är kvar än idag.
Även om hamnen skyddar bättre mot oväder än de östra kåsorna, är det ändå inte tillräckligt om det blir storm; även här var man tvungen att passa båtarna för vädret och dra upp dem på land för att skydda dem. I början av 1970-talet gjöt Walter och Ingemar Isakson rampen i den sydvästra delen av hamnen för att underlätta upptagning och sjösättning.
Den yttre tvärbryggan i norr har böjts inåt av is och stormar, och har gjort inloppet till de inre två kåsorna smalare.
Den stora sjöboden byggdes på 1880-talet av handlaren Hallberg i Falkenberg för säljakten. På 1920-talet övertogs den av Karl Isakson för fisket, men ena halvan uppläts till Aron Hellsten, den första sommargästen på Grimsholmen. Idag ägs hela boden av Arons barnbarn Mikael.
Den mindre boden byggdes ca 1930 av fiskarena Georg Andersson och Sven-Johan Svensson (mannen som gett upphov till namnet på Sven-Johans Väg). Den övertogs så småning om av Karl Isaksons söner, Artur, Ingemar och Walter Isakson.